johannasalex

Alex har blivit riktigt föriktig och rädd av sig. Han går ju jättebra om jag håller honom i händerna, men släpper jag ena börjar han vifta som en galning och tar tag i min ena hand med båda händerna. Han vågar precis vad som helst, bara jag är där och håller honom.
Han har nog till och med rätt bra balans egentligen, men känner han inte tryggheten att hålla i mig eller mot ett bord blir han livrädd.

Han har till och med slutat gå med gåvagnen. Han tyckte det var jättekul innan och till och med sprang med den. Jag går hela tiden bakom för att det händer att han tippar åt sidan, men jag behövde inte hålla i honom. Nu står han som förstenad med vagnen och tar inte ett steg! Verkligen kommit in i en fegisålder :). Ja han slår ju sig inte så mycket i alla fall, så egentligen är han kanske mest smart, mod går ju ofta åt skogen ;P

Utöver det är han en riktig klänggris nu också. Hänger i benen på mig och vill bli buren och vara med mamma heeeeela tiden :). Det gör inte mycket iof för det tillfredställer mitt "vara behövd behov". Ja, jag har insett att jag har STORT behov att få vara omtyckt och behövd. Jag var en mamma i själen långt innan Alexander föddes :)

Nu ska jag greja lite i vanlig ordning. Trött som fan för Alex vaknade inatt och ville inte alls somna om. Tog mig en timma att få honom att sova igen. Nackdelen med att han sover en gång om dagen och lägger sig tidigt. Lite dilemma det där vad som är bäst.

Oj vad jag babblar en massa idag. Får skriva mer senare.