johannasalex

Graviditeten med Alex var relativt enkel. Jag mådde aldrig illa, mer än lite kvälvningar på mornarna i början. Dom allra första veckorna var jag extremt trött. Ville bara sova hela tiden, men det gick över runt vecka åtta. Jag tog grav-testet den 5 december, dagen därpå kom mamma och pappa på besök. Vi bestämde oss för att berätta
för dom redan då. Även om det var tidigt så hade jag ju ändå gått till mamma om något hade gått snett. Jag berättade för dom genom att skriva mormor och morfar med glasyr på varsin pepparkaka. Mamma blev jätte glad och började nästan lipa. Pappa tyckte att han blivit gammal :) Men det är dom inte, 44 år unga båda två :).
Niclas föräldrar berättade vi för nån vecka senare. Det var lite roligt för dom satt och pratade om att åka på medeltidsveckan på gotland till sommaren. Hon frågade om vi ville följa med och sova i tält. Detta skulle vara den första veckan i Augusti och vi börjaqde asgarva och sa att jag skulle "säkert" vilja sova i tält då. Beräknat efter sista mens så skulle barnet komma den 6 Augusti.
Så vi berättade varför det inte var någon bra idé. Niclas mamma blev super glad medan hans 10 åriga lillasyster började störtlipa. Hon trodde vi skulle glömma av henne nu, men Niclas fick trösta henne och tala om att hon skulle få vara med hela tiden och bli en favorit faster till lillen :). Då blev hon glad igen.

Vi gjorde två ultraljud. Ett i vecka 11 och ett i vecka 18. Det var en så häftig upplevelse att få se sin lilla bebis på datorskärmen. Det blev så verkligt då. I alla fall verkligare, jag hade svårt att fatta att jag verkligen skulle bli mamma tills jag hade honom framför mig :)
Datumet ändrades till 9:e Augusti.

Graviditeten gick. Jag pluggade på komvux och jobbade 50 % under tiden. Jag hade aldrig några problem med foglossningar eller så. Han fixerade sig i vecka 32 och efter det började jag få en del förvärkar, men det kändes mest när jag var ute och gick med hunden en bra stund.
Magen växte som den skulle till en rund fin kula. Alla som tittade på magen gissade på pojke och dom hade ju rätt :). Jag slutade jobba den sista juni och det vari rättan tid. Den sista jobbveckan var det riktig het sommarvärme och jag var svimfärdig efter ett arbetspass.
Den sista tiden gick jag hemma och väntade och väntade. Jag började få kramp i det högra benet då och då, så jag knappt kunde gå. Det var riktigt jobbigt ibland, annars var slutet inte så farligt heller förutom att det var jobbigt att ta sig upp ur soffan och vända sig i sängen.
Jag behövde gå på toaletten flera gånger per natt redan efter några månader in i graviditeten, så sömnen blev ju ingen vidare.

Från början trodde jag nog att det skulle bli en tjej. Framåt slutet började känslan av att det var en pojk krypa fram, men jag visste ju inte säkert så jag gissade aldrig på varken det ena eller andra. På kvällen, bara en timma innan värkarna satte igång, satt jag hos Emmelie och vi disskuterade bara
pojknamn och pojkgrejer. I efterhand var det som att man på något sätt, undermedvetet visste var det var. Jag är så lycklig över min son. Det spelar absolut ingen roll i världen vad det blev. Inte nästa gång heller. Jag tar gärna en pojk till även om det såklart hade vart roligt att ha en tjej också.

Jag hoppas att nästa graviditet också går lika lätt och smidigt. Det enda som är synd är att jag fick rejält med bristningar, så magen är inte vacker nu. Men det var det värt :)
Jag gick 8 dagar över tiden. Den 17 Augusti 05.53 tittade världens finaste lilla knyte ut :)